skvr09100791
Häme — Sääksmäki
Gottlund, K. A.
1824
Ridvalan Helka. |
||||
|
Uti Ridvala (Rilvala) by af Säxmäki ſocken firas en folkfest, öfverallt
bekant i omgifvande orter, ſamt af en egen märkbar art. Den tillhör
egentligen de unga flickorna i denna by; men åſkådas gerna utaf alla
klasfer inbyggare. Chrifti-himmelsfärds (Hela Torstaina) kl. 6
förſamlas byns qvinnor vid en korsväg (Raitten Risti) midt i
densamma, klädde i all högtidsſtåt. Der uppſtälla de ſig, 4
hvart led, och främst de unga flickor, ſom bäſt kunna utantill de
gamla runor, hvilka ſkola afſjungas. Efter dem ſtälla sig i
ſamma norm, alla andra qvinnor både unga och gamla. Fordom tilläts ingen
karl att der visa sig. I ſednare tider hafva bondgosſarne ej
förmenats [[päällä: förrsenats]] att vara tillſtädes; men de följa dock
ſtåten åt, afſkilde i en ſärskildt trupp. Sedan tåget är
bildadt, vandrar det förſt åt vägen till kyrkan ett ſtycke, å
tervänder, och tager kosan åt Huuna eller Montola vägen, intill
Kurjan-orja bäck, derif[rån] åt Nuurola vägen, och
ſist
åt Helka Vuori, ett berg utanför byn. Dock innan de der uppſtiga, tå
ga de "Ison haulan[[päällä: [hau](d)[an] ]] päähän2 Ensin ollut: päähään, toinen ä pyyhitty. "; men å
tervända genast. Under allt detta afſjunga de gamla runor, hvars ållder de
ej känna; men anſe dem vara diktade Alku-kielellä, och hvilka de
berätta vara från verldens begynnelse, ſamt numera ej öfverallt förſtå
s af de fjungande. Den i desſa förekommande dialekten ſynes vittna,
att de ej äro af Tavaſtländskt ursprung. Sångerna hafva ſina egna
melodier, och ſjungas ſålunda: att hvart ord ſjunges för af
tvenne de förſta leden detta upprepas af de två följande, och ſedan å
ter af de tvenne derpå vidtagande, etc etc, tills ſångarantalet är genomgå
nget. Derigenom upptager ſången en ovanligt lång tid, och runorna hinna ej
genomſjungas på en qväll utan högtidligheten fortſättes de följande
aftnarne. |
||||
| Denna ſång kallas Helan-Huutaminen, och fortfar alla ſöndagar efter hvarannan, ända till Midſommar eller Petri dag, till runor blifvit genomſjungna, ſålunda, att man tager vid der ſednaſt ſlutades. Ankomne upp på Helka Vuori, ſjunges och dansas omkring för tillfället beredde och upptände ſtora, ſkyhöga eldar (Tuli, Kokko), ſpringes Enka, långt inpå natten, ofta till ſolens uppgång. De gamla åſkåda förluſtelſen. En gammal folkſägen vet förmäla, att Ridvala åkrarne upphöra att växa, ja att hela byn ſkall förgås, om denna feſt upphör att ſiras, hvilket bevarat den emot preſters och kronobetjenters vansinniga renings och tvagnings äågärder. Utom den folkrika byns egna invånare (den har 32 hela hemman), famlas alltid åfkådare från närbelägna byar och ſoknar, ja ofta ſtåndpersoner, ſå att man ibland räknat intill 500 personer lörſamlade. | ||||
| Endast flickor qvinnor lära ſig de gamla sångerna, ſamt få, såsom nämndt var, deltaga i ſjelfva feſtens firande, hvarföre ſkämtare gifvit det hela namn af: Pikoen Leiri (flickornas läger, exercice möte). Sångerna ſom afſjungas äro följande: | ||||
| [[Seuraa SKVR IX1 80]] | ||||
|
2
Ensin ollut: päähään, toinen ä pyyhitty. | ||||