skvr09100751
Häme — Sääksmäki
Gottlund, K. A.
9999
Rillvallan Helka. |
||||
| Rillvala i Sääxmäki Sn by belägen 1/4 mil på denna ſidan om Huittula gäſtgifvaregård, och knappa halfan̄an fjer⌈de⌉del från körkan, är från urgamla tider bekant från de feftiviteter der hållas veckorna före midſommarn. Genom landsvägen ſom går midt igenom byn, och än mer genom några åkerfält ar [!] denna af 32 hemman beſtående ſtora by, delad likſom i tvenne ſärſkildta byar, af hvilka den ena kallad Yläkylä, och den andra Alakylä af hvilka den ſednare är närmaſt belägen ſjö, och hvars ſtränder växer en ovanlig mängd näſiäitä (näckrofor). Yläkylä deremot ſkulle hafva en vacker utſigt åt den närbelägna Vanajan ſälki, om icke en backå s, ſom ſticker ſig der emellan beröfvade den aſpecten. Likſom alla andra ſtörre byar i Tavaſtland, är äfven denna by om gifven af ſina ſtora åkerfält, hörande likſom innom en hägnad med Juttila bys åkrar, en by beſtående af 38 hem̄an tal. | ||||
|
I Rillvala by, är den plägſed, att Helka tuorſtaina, litet
före ſolnedgången, ſamlar ſig hela byns ungdom, på ett
ſtälle midt i byn kalladt raiten riſtille, der tvenne gator
ſkära hvarandra i kors. Det är egentligen flickorne ſom här
ſkola träffa hvarandra, ty högtiden är egentligen deras. Dock är ej äfven
manfolket här frånvarande, utan dellager jämnlikt uti feſten, ehuru altid
likväl få att flickorna lämnas företräde. I fordna tider hafvn Goſsarne i
byn, ſamlat ſig en ſtund förut, på ett fält, ftraxt utom byn,
kalladt Helka vuori, och der upreſt en kokko, förnämligaſt af En
buſkar, m.m. ſamt ſedan intågat härifrån till byn för att blifva
vittnen till flickornas högtidligheter, ſamt vara1 Ensin ollut: följa, korj. yläp. dem följacktelige till
nyſsnämde ſtälle. |
||||
|
Sedan nu ungdomen är ſamlad vid Raitten riſti, ſtiga
bland flickorne de ſtörta Sångerſkorne fram, och bilda ſig i
viſsa leder, vanligen i 2ne led, med fyra flickor i
hvardera
leder. Den öfriga folk hopen tågar efter dem, quinnor förſt och ſedan
männer. Om bland flickorne ſkulle ſaknas någon ſom vore nog
tjenlig i2 Ensin ollut till, korj. pääll. Chören, ſå har man väl exempel på att någon gång en och annan
nng huſtru fått fylla deſs men, hvilken året förut, eller några år
tillförene utgjorde måhända den förnämſta Sångerſkan. Derpå
ſtällets [?] tåget förſt utåt vägen ſom går ät körkan, under
högljudd[?] och fullſtämmig ſång. (Man ſjunger altid
ſörſt Alku-Virſi) Denna ſång växlas på följande
ſätt. Att endaſt de 8 förſta flickorna affjunga en vers eller
rad, hvilken ſedan uprepas af den öfriga folkmaſsan, ſtundom i
tvenne ſärſkildta repriſer, ſå nämligen, att den förſt
repeteras, af den hälften utaf procesſionen, ſom går Så
ngerſkorne närmaſt, och ſedan ännu en gång likſom ett echo
af den aflegſnare folkhopen. |
||||
|
Då ſången ſker utom deſs ganſka långſamt och
likſom uttänjt, i en ſorglig och näſtan nog enformig ton, ſå
måſte den genom desſa recapitulationer blifva än mer förlängd och
utdragen. Sedan man nu gått ett ſtycke med vägen ſom förer åt
körkan åtminſtone ſå långt ſom byn räcker, ſå vänder
man om, och likaledes under ſång, går ett motſatt håöö, ett
ſtycke nämligen utmed vägen ſom förer till Huuna eller
Montola till ett ſtälle vid paſs ſom kallas kurjan orja
dike, der man åter vänder om, och går derpå ett Itycke med Nuurolan
tie, hvarifrån man tredje gången gör en vändning, och marcherar
ſiſt genom byn till en lutande plan, eller till ett ſluttande
fält ſom kallas Helkan Vuori, ehuru det viſt icke är något Vuori. Man
går likväl icke dit ſtraxt utan går längs med vägen ett ſtycke förbi
till en ſandkulle ſom kallas Iſohautan piää, hvarifrån
man vänder om och går till Helkas fält, ſom ſluttar ſig åt eller
åt Yläkylä efter. Här ſlutas högtiden med danſer i kring den eld
ſom af goſsarne här blifvit tillredd, men hvilken Landshöfdingen
redan frän längre tider ſedan ſörbjudit, ſörmodeligen i frucktan
för fareld, ehuru en ſådan är på minſta ſätt att befaras. Man
danſade och lekte, förnämligaſt Enklek, m.m. till ſent på
natten, och hvar och en hemgick i middnatts timman tyſt och ſtilla,
goſsarna qvarblefvo på ſtället ofta till närmare morgonen, och
förnötte tiden med ſamtal, om fſna fordna minnen[?], eller med
promenader[?] om den vackra ſommar natten Högtiden ſom nu är
ſlutad, förnyas följande ſöndags eller helgdags afton på ſamma
ſätt, hvarvid altid förſt ſjunges den vanliga ingresſen,
hvarefter flickorne ſinsemellan rådſlår, hvilkendera af de trenne
Roman⌈cer⌉na man ſkall ſjunga, af hvilka Matalena,
vanligtvis ſjunge⌈ſt⌉ forsta[!] afton, Inkeri den
andra och An̄ukainen den tredje. Landets unga döttrar afſjunga
deſsa Romancer med känſla och hänryckning, ofta med tårar i ögat,
emedan hvar och en kan härvid om icke juſt göra en tillämpning på ſig
ſjelſ, dock måſte de vid förtäljandet af trenne flickors olika
efterdömmen, närmaſt tänka på ſig ſjelf. Den fång ſom
kallas ne huutavat Helkoa är ſå urgam̄al, att intet
minſta
ſpår om deſs urſprung ſtår att igenletas, ſå mycket
mindre kan man hoppas det, ſom många af de enfaldigare Gubbarna, påſtå
r att den är jämnårig med verldens ſkapelſe, andra påſtå och med
ſtörre ſkäl, att den är åtminſtone jämnårig med byns
grundläggning, och måhända äldre än den ſamma. Af de händelſer och
äfventyr i fångerna lörljudes, känner man icke om3 Ensin ollut: att, korj. yläp. de tilldragit ſig här
på orten, man förmodar motſatſen, och tror att det händt i
Ingermanland, till hvilken giſsning man kom̄it derigenom att å
tſkilliga ord äro af Ingermanländſka dialecten. Föröfrigt är hela
ſången, ej på tavaſtländſka ſpråket, utan på
Savolaxſka, hvarföre den äfven för många lörefaller obegripelig. Då t. ex.
ſådana ord lom Emo (mor) pivo (hand) m. fl. förekommo, och
hvilka här å orten aldrig talas, ſade man, att de äro alkukielelle
hvarmed man menade verldens urſpråk. Och ehuru man äfven ibland viſte
deras betydelſe, var man dock ganſka noggran att bibåhälla dem, och
utbytte dem ingalunda emot andra mot ſvarande. |
||||
| Man har oſta förfökt, och med våld, att utplåna denna Rilvala ſång, ſom en quarlefva af den gamla ålderdomen. Präſterſkapet i ſynnerhet, och bland alla Proſten Forſelius hade hos Conſiſtorium andragit om uphäfvandet af denna gamla hedniſka plägſed. Men Conſiſtorium har tillåtit den, dock på det vilkor, att det blef folket förbjudit att ſjunga den andra ſtrophen, ſom följde emellan hvar vers: "kaunis on joukoſsa Jumala", utan ſkulle Guds namn der icke få nämnas, hvarföre man och efter den tiden, och numera endaſt ſjunger Kauniſsa joukoſsa. Man talar allmänt om icke här i byn dock i ſivu kyliſsa [!], att när Helga ſången i Ridvalla uphör, då förgår äfven verlden, åt hvilken ſägen man numera till det meſta ler, men hvilken af många tilförene troddes, ſom en prophethia. En annan ſägen ſäger, att när denna ſång uphör ſkall Ridvala åkrar och uphöra att växa. Viſst är å tminſtone att den till denna tid årligen fortfarit, ſåledes att flickorna, altid lärt den ſig af ſina ſyſtrar. Ej blott frå n flere aflägſna byar, utan från flere främande Socknar, ankomma hit ſolk att blifva vittnen till denna feſt, t. ex. från Pälkänä, Tyrvändö, Hattula .... | ||||
| Ofta ſkall mycket Herrſkaper från fremande Socknar, med ſin närvaro förökat högtidligheten, hvars vagnar och voiturer ofta till 9 a 10, ſtått radade utmed gatorna i byn. | ||||
| Hela byn deltager ej i denna glädje feſt, ſom ej utan ſkälig orſak benämnes utaf några af de äldre gubbarna för Piikoin leiri. Utan har den delen af byn ſom kallas Yläkylä på en liten back hympel kallad Karjuveräjänmäki, ſin dans och ſång, och den ſå kallade Alakylä, ſom är den betydligaſte, på Helkavuori. Föröfrigt tillgår det på båda ſtällen på lika ſätt, äfvenledes ſjunga båda partierna ſamma Runor. Dock ſkola de äfven någon gång varit lörenade. Annars är det ett åkerfällt, ſom blott ſkiljer dem från hvarandra, i hvars åſyn de kuna tillſtälla ſina angelägenheter Af det ſå kallade Helka Vuori är och nu mera ſtörre delen uptagen till åker, på en an̄an del har Enbuſkarne tagit öfverhanden. Äfven ſom en tegelugn blifvit placerad midt i den heliga orten. Denna ſång ſom börjas ſkär thorsdags aftonen, fortfar ſedermera alla ſöndags äfven ſom ofta alla lördags aftnar, allt ända till Midſommaren eller Petridagen. Då man från Helka vuori går några ſteg längre fram, ſå man får inne höjden af kullen, har man en vacker och fin utſigt åt Vanajanſälkä ſjö, prydd med deſs många holmar. | ||||
|
1
Ensin ollut: följa, korj. yläp. 2 Ensin ollut till, korj. pääll. 3 Ensin ollut: att, korj. yläp. | ||||