| |
WEEN-KUNINGAS och Ween Emäntä
|
|
| | , (Neptunus med dess hafs-fru) Sirene, anroptes af Fiskare.Hafs-Regenten beskrifves hafva en slokig hatt och vått skägg; til honom lyda orden: |
|
|
|
3 |
Rätti-hattu tuores parta,
|
|
|
|
4 |
Lähes kanssani kalaan,
|
|
|
|
5 |
Kerallani Tuoresehen — — —
|
|
|
|
6 |
Ween kultanen kuningas,
|
|
|
|
7 |
Annas aika ahvenia.
|
|
| | Rätti hattu i.e. ween isäntä, kuningas weesä, We-en armas anti waimo — item: |
|
|
|
9 |
Ween Ehtosa Emäntä
|
|
|
|
10 |
Sinä olet waimoista wakanen
|
|
|
|
11 |
Annas mulle ahvenia,
|
|
|
|
12 |
Kuletteles Kuukupoja,
|
|
|
|
13 |
Käytteles marut mahoja,
|
|
|
|
14 |
Hiekan hieromattomia,
|
|
|
|
15 |
Päiwän paistamattomia.
|
|
|
|
16 |
Alta aaltojen syvien,
|
|
|
|
17 |
Kalaisista kaarteista,
|
|
|
|
18 |
Awarasta aitastasi
|
|
| | En Vattu-Rå, som kai iksoxen simplement kallas Uros el. Ukko. En man, en gubbe; beskrifves som liten, oansenlig, med långt hår och skägg; men ganska tiltagsen och stark, som tordes gripa i eld-fisken, det hvarken Wäinämöinen eller J. Maria vågade sig til — Härom lyder Runan til Uros, denna karlvulne mannens, heder, vid eldens fångst ifrån Aloen-järvi; således; |
|
|
|
20 |
Mies musta merestä nousi
|
|
|
|
21 |
Uros aallosta yleni,
|
|
|
|
22 |
kolmen sormen korkuinen,
|
|
|
|
23 |
Neljän peukalon pituinen,
|
|
|
|
24 |
Wähän kuollutta parembi,
|
|
|
|
25 |
katonutta kauhiambi.
|
|
|
|
26 |
jalasa kiwiset kengät,
|
|
|
|
27 |
Pääsä paasinen kypärä;
|
|
|
|
28 |
Hiwus kannolla takana,
|
|
|
|
29 |
Parta rinnolla edessä — — —
|
|
|
|
30 |
En svart karl steg up ifrån hafvet,
|
|
|
|
31 |
En modig man reste sig up ifrån böljan,
|
|
|
|
32 |
Tre fingers hög,
|
|
|
|
33 |
Fyra tums lång,
|
|
|
|
34 |
Litet bättre än en dod,
|
|
|
|
35 |
Haskligare än en afliden.
|
|
|
|
36 |
På foten hade han sten-skor,
|
|
|
|
37 |
På hufvudet en hjelm af hafs-hällan
|
|
|
|
38 |
Dess hår hängde baktil på hälarne,
|
|
|
|
39 |
Och skägget frammantil på bröstet
|
|
| | Denne tappre Uros blef den skiljesman, som slet trätan imellan Wäinämöinen och Joukkawainen, då han företedde sig i följande armatur. |
|
|
|
41 |
Ej ennen ero tullut,
|
|
|
|
42 |
Kuin Uros merestä syndyi,
|
|
|
|
43 |
Rautalakki lainehista,
|
|
|
|
44 |
Rauta kintahat käessä.
|
|
|
|
45 |
Det blef ingen skilnad.
|
|
|
|
46 |
Förän Uros föddes (reste sig up) från hafvet,
|
|
|
|
47 |
Den med järn-hjelmen ifrån vågorne,
|
|
|
|
48 |
Hafvande järnhandskar på händerna,
|
|
| | Denne Uros mätte vara den samma, som Meri-Tursas. Se Meri-Tursas,Aloen-järwi, Joukawainen."Alle forntidens Resar äro icke annat än sinnebilder och varelser, dem Skalde- konsten diktat, med hvilka alla gamle folkslag beteknade deras stora förfäder, när de ville föreställa deras sällsynta hjelte-bedrifter. At vara stor på moraliskt sätt, var icke kändt i dessa grofva tider; man kände ingen annan storhet än et vildt mod med ovanlig styrka, och alt bestod uti en laglös våldsamhet."At göra Skalde-bilden så mycket större och förskräckeligare, kunde den icke starkare uttryckas än under namn af Jättar och vidunder."Detta är dessutom naturens eget språk, som icke behöfver något härma och efterfölja."De gamle Nordiske Folken beskrifva uti sina skalde-qväden alla sina hjeltar, såsom dylike Resar; af samma beskaffenhet aro Grækernas nio alnar höge Aloider och Titaner, hvilke hade en styrka, som ingen kunde emotstå, och lade hela berg ofvan på hvarandra — Djärfve nog, at dymedelst vilja bestorma sjelfva himmelen." — Jerusalems Betraktelser öfver Religionens förnämsta Sanningar, 2 Del. sid, 188.Sådant är språket äfven uti sångstycken om Wäki Turilas, Uros, |
|
|
| |
|